Idag är jag ledig och det är elva plusgrader ute. Det firade jag med en förmiddag i stallet förstås. Baldur fäller av sig vinterpälsen för fullt just nu och idag blåste det ljumna vindar ute - som gjort för en uppvärmningsrunda ute i naturen.

Sagt och gjort - vi gav oss iväg i tjugo minuter ute och varvade tölt och galopp med skritt. Efter det en sväng i ridhuset för att öva lite på hemläxan efter träningen i måndags (skänkelvikning och trav över bommar). Jag la även till galopp på volt. I vänster varv går det fint och formen kommer mer och mer. I höger varv däremot är han rätt så stel och har lite svårt att slappna av och galoppera igenom kroppen. Men i några steg mot slutet släppte han jättefint.

Om jag återgår till det fina vårvädret så gjorde det att jag även skrittade av utomhus, så härligt. Baldur känns fortsatt väldigt fin och nu har jag minsann tänkt att hålla i den här ridningen där jag kommer åt honom ordentligt, det gynnar ju oss båda.

Idag för precis ett år sedan

Sedan sist har vi i stallet tyvärr varit drabbade av ett virus. Baldur klarade sig utan symtom (tack och lov!) och är nu igång och rids sedan två veckor ungefär. Vi är inne i någon sorts toppform just nu till och med.

Det hela började på en dressyrträning för bästa M (såklart) där jag fick en ah-upplevelse (som alltid). Aha-upplevelsen bestod i att jag får en mycket trevligare och mer eftergiven häst om jag har sträckta tyglar (och det här VET jag ju alla gånger. Men tanke och handling går inte ihop alla gånger).

Så mitt nya mantra när jag rider är numera: "Krama mjukt på sträckt tygel" och "Håll kvar!" vilket faktiskt fungerar riktigt bra när jag upprepar det varannan sekund. Baldur trivs med mitt nya ridsätt men inte mina muskler som har haft träningsvärk i ungefär en vecka.

Idag red jag ut en mysig förmiddagsritt i typiskt mars-väder tillsammans med M och Teitur. Baldur stannade för att uträtta sina behov vid ett tillfälle varpå jag hoppar av och plikttroget sopar ned i diket. Här tänkte ju jag i mitt stilla sinne att min supersnälla silverhäst ska stå kvar och vänta medan jag är bakom svansen. Men det tyckte inte han utan fortsätter glatt skritta efter Teitur... Den syn som mötte bilisten som körde om oss är alltså: En ryttare som skrattar åt spektaklet på sin svarta häst, en röd häst som är på väg dit utan ryttareoch en människa som frenetiskt försöker springa ifatt.

Nåja, väl på hästryggen fortsatte vår tur utan fler missöden och det gladaste under turen var när Teitur helt plötsligt började tölta som han aldrig hade gjort annat. Baldur tuffade på i sin supertölt som alltid.